Hur definierar man innovation – och varför spelar typen roll?

ISO 56000 definierar innovation brett som en ny eller förändrad enhet som realiserar eller omfördelar värde – vilket medvetet inkluderar mycket mer än bara nya produkter. Just för att definitionen är bred blir det avgörande att skilja mellan olika typer av innovation, eftersom de kräver helt olika arbetssätt, tidshorisonter och riskaptit.

Efter grad av förändring: inkrementell kontra radikal

Inkrementell innovation förbättrar det befintliga stegvis (och står ofta för merparten av det faktiska värdet över tid, trots att den sällan får rubriker). Radikal innovation skapar ett tydligt brott mot det invanda – nya tekniker, nya marknader eller nya affärslogiker. Att blanda ihop dem i samma process leder ofta till att radikala idéer utvärderas med inkrementella mått (och därför avfärdas för tidigt) eller att inkrementella förbättringar övertrasseras med onödigt tunga processer.

Efter vad som förändras: produkt, process, affärsmodell

• Produkt-/tjänsteinnovation – nytt eller förändrat erbjudande till kunden.
• Processinnovation – nya sätt att producera eller leverera samma värde effektivare.
• Affärsmodellsinnovation – nya sätt att skapa, leverera och fånga värde (t.ex. nya intäktsmodeller, nya partnerskap, nya distributionskanaler).

Efter effekt på marknaden: sustaining kontra disruptive

Clayton Christensens distinktion mellan sustaining innovation (förbättrar det befintliga erbjudandet för befintliga kunder) och disruptive innovation (introducerar ett enklare eller billigare alternativ som initialt underpresterar, men som förändrar spelreglerna på sikt) förklarar varför etablerade aktörer ofta missar hot som ur deras nuvarande kundperspektiv verkar irrelevanta.

Efter kunskapsläge: exploatering kontra exploration

James March skiljer mellan exploatering (att utnyttja och förfina befintlig kunskap och befintliga förmågor) och exploration (att söka ny kunskap under stor osäkerhet). Organisationer som är bra på det ena är sällan automatiskt bra på det andra – det kräver medvetet olika styrformer, vilket kopplar direkt till artikeln om automatisering och innovation som två dimensioner.

Varför detta styr strategi, taktik och det operativa arbetet

En organisation som inte gjort denna distinktion tenderar att applicera en enda process, en enda finansieringsmodell och ett enda uppföljningssätt på all sin innovation – vilket i praktiken gynnar den typ som passar bäst i den modellen (oftast inkrementell, produktnära exploatering) på bekostnad av de typer som skulle kunna skapa störst framtida värde.